Det har bara gått fem veckor sedan nu men det känns
Som en evighet vardagen skulle bli vanlig men det gick inte riktigt tiden går och jag inser att strumporna som villiot skulle ha där det står born 2012 inte kommer komma till användning :-(
Mensen har inte dykt upp i heller fan att det ska ta sån tid! Tänk om jag får vänta i flera månader på den, skulle inte förvåna mig när allt annat går emot oss.
Är så trött så när jag lämnat William ska jag gå och lägga mig igen och hata världen.

Mår lite illa känns som första dagen som man ska börja nytt jobb men med blandade känslor. Försöker tänka att så fort jag är där blir det nog bra. I hope so.
Känns som natten gick snabbt har nog varit ledsen inatt kändes så på ögonen när jag vaknade. Jag skulle
Ju bara jobbat exakt en månad till sen skulle jag gått på föräldraledigheten suck känns fan inte verkligt än ens.
Ja jag får väl skriva hur det kändes sen ha en bra dag allihopa

Tänk om folk visste hur det känns tänk om någon i min närhet kunde föreställa sig hur det är..
Frågan jag ställer mig gång på gång är hur är det Pernilla? Jag vet inte!!! Jag vet inte om det är för att jag inte vågar känna efter, eller inte vågar berätta för folk hur man verkligen känner, verkar som jag låst fast mig i en bubbla där jag inte vet svaret på den frågan.

Uhhh e på väg till jobbet gråten sitter i halsen och hjärtat går i 190 ju fler som kommer upp på bussen, vill gömma mig under stolarna eller springa ut och skrika det högsta jag kan varför? Jag vet inte :-(

Det gör så ont tårarna rinner hatar detta hur mycket jag än vill får jag aldrig svaret på varför han togs bort från oss för det är så jag ser det han TOGS ifrån oss för tidigt älskade lilla vän hoppas du vet hur saknad och älskad du är...


Det fattas en pojke till på denna bilden då hade den varit komplett

Satt och tänkte på det när en bekant sa något på Facebook jag hade ju tagit upp och vikt alla Williams gamla bebiskläder och köpt några nya med de ligger i en byrå i hallen den som skulle vart Villiots byrå för en tid framöver. Jag kommer nog inte ta väck sakerna kan knappt öppna lådorna och titta. Allt var liksom förberett några dagar innan hade vi ju köpt babysitter och två dagar innan sänghimmel de ligger nu i garderoben inte ens upp packade :-/
Spjälsängen är t.om redo med spjälorna uppe. Ids inte att ta bort det känns onödigt man vet ju inte när nästa kommer? Fast annars får
Man be William ligga i den sängen så den blir använd hehe tror dock att han ute sover frivilligt i den iallafall.

Första plagget jag hade köpt till villiot

Vilken dag jag ska på återbesök iallafall den 1 e hann först inte reflektera över datumet förrän jag lagt på luren.
Tydligen har alla prover kommit tillbaka men jag fick inget veta i telefon suck. Hon ville att Anders ska följa med jaha allvarligt eller? Får hoppas att det bara är för stödet eller det faktum att han är pappan och att det är därför hon ville att vi skulle komma. Försökte lushöra henne på rösten men de gick inte hon lät bara sorgsen i rösten Åhhh blir galen vill veta svaren två veckor till hur ska jag fördriva denna tiden då? Även överläkaren skulle vara med. Nu gäller det bara att vänta.

Nu kommer ett sånt inlägg igen men det är min blogg so why the hell not!
Känner mig hel låg okej har ju gjort det ett tag men idag lite extra det är en skit dag så är det bara alla
Människor är så glada och skojiga men jag är allmänt bitter idag, känns som hela jag bara hade velat lägga mig och gråta saknar graviditeten så mycket vill ha ett levande barn i magen vill känna sparkar så pissed off på mig själv som inte insåg som trodde allt var normalt för man väntar ju barn inte ett dött barn.

Känns som jag står och stampar på samma fot vart och när tar detta sorge steget slut ? Jag insåg att jag måste göra något för min egen skull så jag har bokat lite längre fram att gå ut får se om det blir av men kan inte ruttna hemma trots att man får skuldkänslor när man är glad en stund eller tycker något är roligt .
Vi fick iallafall hämtat ut tavegyl till William så det inte ska klia så mycket hoppas det hjälper.
Söta pojken hade ju fått koppor på tungan med :-(

Då har vi snart kommit till dagens slut jag vill passa på att gratulera min pappa och farbror på deras födelsedag. Idag var det ju första riktiga snön och Anders körde och köpte pulka tyvärr glömde jag kamera hemma så det blev inga bilder men William tyckte det var roligt iallafall.
Om ni trycker på f5 får ni upp min nya header förresten.
Imorgon är det begravningsbyrån som gäller ska prata om askgraven villiot ska ha.
William tyckte inte om att gå och lägga sig ikväll trots att han inte sovit middag! Tillslut fick Anders lägga sig bredvid honom för att han skulle somna, vilket resulterade i att Anders somnade en stund han med.
Har tänt för villiot ikväll det känns bra när det är tänt då känns det dom han är ibland oss trots att jag inte får hålla i honom.

12 dagar har gått sedan du kom och sa hej och hejdå till mig , om jag bara hade fått se dig le en enda gång eller höra dig gny en gång men tyvärr valde du att inte göra det. Det är så jobbigt att dagarna går förbi så snabbt detta kommer bli vår vardag nu alltid kommer jag önska och längta och hoppas på att allt varit en mardröm, jag måste vara stark för din bror och din pappas skull, det kommer ta tid och denna gången läker inte alls tiden alla sår.
Jag orkar inte möta folks blickar jag orkar inte se bebisar jag orkar inte se mamma magar allt påminner mig om att jag inte fick vara dom dom där som får hålla, gosa, mysa och vara lyckliga över livet som nyss kommit till dem. En dag hoppas jag att även jag kommer få uppleva att ge dig och din bror syskon att också känna den glädjen som alla andra. Alltid älskad och alltid saknad <3

Nu vällde det över igen nu kunde jag inte undvika det längre.
Nu känner jag bara en stor sorg och blir förbannad för varför vi? Jävla skit jag skulle ju sitta idag och känna sparkar medans jag och Anders satt och myste på en fredag istället är det tomt i magen mentalt är jag ju fortfarande i 6 månaden snuvad på mållinjen. Jag hoppas det är som han på begravningen sa att detta kommer ta mig och Anders närmare. Har man klarat av detta hemska så klarar man väl allt? Blir så sorgsen får fokusera på något annat som att börja på lchf igen kanske. Jag har också lite svårt för att visa att jag fortfarande vill gråta över mitt barn för folk vill ju att man ska gå vidare och ser de som det blir ju bättre du kan inte gråta hela tiden.
Då blir det lätt att man gör det i smyg istället :/

Idag har jag försökt hålla igång så jag inte har stannat upp för att bli för ledsen försöker för Villiots skull. Lämnade lilleman imorse och han vinkade i fönstret sedan körde vi mot kyrkogården skulle titta om de lagt ut nallarna som villiot fick för då ville jag ta hem dom och lägga de senare vid urnsättningen där han ska ligga men de var borta, tror att begravnings mannen lyssnade när jag sa att vi ville att villiot skulle ha med sig dom och nu tänker jag kanske sitter han och leker med sina nallar på den där sommarängen :-D
Vidare körde vi mot Ikea åt frukost där och jag skulle ha en minneshylla till villiot. Hem och tvätta och äntligen fick vi städat och jag ringt försäkringskassan igen. De var urgulliga mot mig de har faktiskt varit rätt bra på något sätt det vore väl fan egentligen att det ska hända en tragedi innan folk är trevliga.
Så här fint blev det på hyllan
klickbara bilder

Jag överlevde begravningen, ja men man gör väl det för att man måste, var där redan 10 min innan och alla hann komma. Såg han som skulle hålla i det, och var så skakig nu skulle jag få se villiot en sista gång men var rätt lugn ändå, längtade efter mötet , men han ville ju bara ha musiken till begravningen men suck! Ja men så kom han igen efter några minuter, när han öppnade slängde jag upp jackan fort på hyllan och skulle gå med lugna steg fram till kistan men råkade komma på mig själv att jag gick fort fram, och där låg han min ängel, han var det vackraste jag sett så liten fortfarande så fin och helt stelfrusen hmm nå ja sen kom det, tårarna bara forsade ut och mamma fick nästan hålla mig upprätt för att jag inte skulle falla ihop, det gjorde så ont och vek mig dubbelt, kändes då som en kniv i livmodern ( berättar strax varför) alla människor vågade gå fram och titta på honom det kändes skönt då många annars är rädda för att se döda människor.
Jag genomled hela begravningen men den var fin och han som pratade sa så personliga och bra saker, han sa att han hoppades att villiot skulle ge oss ett tecken på att han finns hos oss.

Efter och detta var ju inte planerat men vi åkte hem till oss och drack kaffe nu kommer vi tillbaka till detta med livmodern, i flera dagar har jag haft ont i min livmoder och varit lite rädd för att jag hade fått en infektion och även blött väldigt mycket rött av avslaget och hade bestämt att på fredag skulle jag ringa förlossningen för en bedömning, kommer då hem och går på toa för att byta binda och den var helt ren inte en droppe blod :/ inte hade jag ont i livmodern mer i heller. Pratade med mamma om detta och hon tror och jag med att villiot tog det onda smärtan ifrån mig som en gåva ifrån honom en fin sak. Annars är det jävligt konstigt alltihop.

Tack alla som kom på begravningen låt oss aldrig glömma att villiot finns i våra hjärtan nu och för evigt. En dag ska vi ses igen och då ska jag krama om dig så mycket<3

Jag vill inte begrava honom jag vill inte andas tungt och för varje andetag är det närmare begravningen faaaan detta skulle inte hända det är absurt man ska inte behöva gå igenom en sån här grej en timme kvar tills jag måste säga hejdå fyfan det gör såååååå ont :,(

Mitt hjärta bankar så hårt och ju mer klockan blir desto hårdare dunkar det, hur ska jag klara av att gå på mitt eget barns begravning det gör så ont i mig och får ett sånt sug i magen så ångestfylld att det äter upp mig inifrån känns det som.

Tack alla som stöttar oss<3

Fick många knivar i hjärtat idag jävla samhälle! Vaknade imorse med en glad känsla idag skulle jag få träffa min son! Ge honom sitt hjärta så vi kan ha varsitt men när vi då ringde den som har hand om det så fick vi inte:-( han som har hand om barn so dör i malmö måste vara med och han hade inte tid!!!! Förrän imorgon, jag trodde jag skulle få gå och träffa honom när jag ville innan begravningen men icke! Dagens nästa bajs sak försäkringskassan ! De sa till mig i Sthlm att jag skulle kunna vara hemma i minst 30 dagar men nu när jag fick hem papper är det 10dagar helt plötsligt 10 jävla dagar kan jag få betalt tack för den! Känns som jag får ringa kurator och förlossningen för inte klarar jag av att börja jobba så tidigt orkar knappt gå ut genom dörren ! Vad tänker de?
Nå vi fick åkt ut och beställt lite blommor till begravningen det kommer bli jätte vackert <3

Ska försöka tvinga mig att gå och vaccinera mig mot röda hund idag ångest men gör det för nästa barns skull 550 kostar det sjukt! Också är det ju inte säkert att vaccinet tar denna gången i heller.

Så här fint har vi gjort än så länge till villiots ära puss min älskade son