Jag tog för givet att jag skulle minsann inte oroa mig för något i denna graviditeten ! Pssssttt jag var säkert för lugn. Skit dag idag tycker att jag känt mig gravid fortfarande trott att jag känt sparkar tills verkligheten har hunnit före och jag insett att jag har haft fel! Jävla
Eftervärkar fast de får mig på andra tankar lite då o då så det är väl skönt,

Jag känner mig otroligt bitter känner bara för att blunda när jag ser gravida det är ju skoj att de ska få barn men det blir ju en ständig påminnelse över det jag inte får uppleva i år, varför fick vårt barn inte leva för? Jävla skit. Världen är ond....

Tur man har världens bästa killar hemma , även om det känns jobbigt just nu! hade jag inte klarat mig utan dom! Hade nog lagt mig under täcket och aldrig kommit fram igen.

Två timmar är det absolut längsta vi klarar av sen blir vi så matta och trötta att vi båda bara går och längtar till kvällen kommer känns det som.
Fick ut och kollade på minneslunden och Villiot ska inte ligga där har vi sagt utan det blir en minnesgrav så hans namn får stå på kristall stenen och vi får
Vara med när de gräver ner askan vilket känns skönt. Åkte därefter till guldfynd och köpte ett brythjärta som han ska få imorgon, fick köpa en större fotlänk för att den ska passa. Köpte tre ramar så jag kan ramma in fötterna o händerna resten tar vi i ett album. Vi skulle gjort mer idag men vi orkade inte och åkte hem.

När tiderna är som allra svårast tar jag fram dessa underbara fotona som de tog på sjukhuset de är så fina han är så fin

Vaknade varför vaknade jag? Vad var meningen med det för? Låg en stund i sängen kände på magen, platt! Suck jag trodde det varit en mardröm som om jag hade sovit bort de sista dagarna som gått. Men jag hade fel det är inte en mardröm i drömmarnas värld det är en mardröm i verkligheten det som aldrig får hända har hänt fan fan fan är det enda jag får fram.

Också var det fredags kväll mamma har varit här ikväll och det är så skönt att jag har henne för hon bara är världens bästa mamma hon behöver aldrig fråga hon vet redan, hon bara kommer hit och leker med William och sitter här och bara är här som en stöttepelare ifall vi vill prata.
Var och handlade innan och även om vi bara var borta i två timmar så tog det musten ur mig, när jag kom hem kändes det som jag hade sprungit ett maraton jag bara sjönk ihop i soffan.

Barn kommer vi skaffa det igen? Ett änglasyskon? Ja är min spontana tanke ja det vill vi, inte för att någon kan ta villiots plats för det kan ingen villiot är villiot och en ny bebis är ett syskon till de båda. Vi är så inställda på att ha ett barn att vi känner varför vänta. Vi får ta det som det kommer helt enkelt men vi längtar så otroligt mycket.

Sen blir jag så arg om det finns en Gud varför gör han så här då? Vilken Gud gör så här?

Det har nu exakt gått 48timmar sedan du försvann jag vill bara att tiden ska gå snabbare, inte för att jag vill glömma utan för att jag vill kunna stå upp. Mina ben kan knappt bära mig hela jag känns som ett spöke, som bara vandrar omkring känns som ett frågetecken när jag går upp ur sängen, varför liksom? Hade inte Anders varit hemma och kunnat ta William vet jag inte vad jag skulle gjort jag har inte orken, tårarna bara rinner vet inte vad jag ska göra vart jag ska ta vägen hur ska man gå framåt ens.

Igår kom en kraft till oss och vi satte oss och gjorde alla samtal till chefer till försäkringskassan till if till han som ska ha hand om begravningen allt är färdigt nu slipper vi det och vi kan sörja i fred.

Just nu är Anders på sitt jobb och ska prata med sin chef hur har han kraften ens? Saknar villiot så mycket vill så gärna hålla i honom igen.

Hur går man vidare när ens barn dör?

I tisdags började jag bli lite orolig då pojken inte hade rört sig som han skulle i några dygn, ringde Bm direkt och hon tyckte jag skulle komma in till förlossningen, kom in och Bm hittade inga hjärtljud utan hämtade en läkare som tittade visade mig där är huvud där är kropp här är hjärtat och det slår inte........ Han är död sa hon, hon måste sett fel jag kände ju honom på måndagen hörde hjärtat i söndags men nej han lever inte,
Blev inskriven och sen satte de igång mig det tog från igångsättning tills han var ute ca 19 timmar det var jobbigt plågsamt. Han var så fin 34cm lång och 815g vår fina pojke hår hade han fått också. Just nu känner jag mig som ett spöke kan inte prata med någon vet att folk har ringt men jag klarar inte av att svara.

Varför är frågan som jag ställer mig hela tiden? Varför du? Varför ville du inte mer? Kunde jag gjort något ?
Villiot skulle du heta den första i Sverige med den stavningen dessutom världens finaste pojke hade du blivit. Nu sörjer vi dig du kommer alltid finnas i våra hjärtan och när din storebror är gammal nog ska vi förklara för honom och visa hur fin du var, vila i frid min ängel älskar dig.