Det har nu exakt gått 48timmar sedan du försvann jag vill bara att tiden ska gå snabbare, inte för att jag vill glömma utan för att jag vill kunna stå upp. Mina ben kan knappt bära mig hela jag känns som ett spöke, som bara vandrar omkring känns som ett frågetecken när jag går upp ur sängen, varför liksom? Hade inte Anders varit hemma och kunnat ta William vet jag inte vad jag skulle gjort jag har inte orken, tårarna bara rinner vet inte vad jag ska göra vart jag ska ta vägen hur ska man gå framåt ens.

Igår kom en kraft till oss och vi satte oss och gjorde alla samtal till chefer till försäkringskassan till if till han som ska ha hand om begravningen allt är färdigt nu slipper vi det och vi kan sörja i fred.

Just nu är Anders på sitt jobb och ska prata med sin chef hur har han kraften ens? Saknar villiot så mycket vill så gärna hålla i honom igen.

Hur går man vidare när ens barn dör?