Jag känner mig lite kluven vi prövade faktiskt time out, sitta och tänka men det känns för kränkande mot barnet, hur vore det om vi själva går och sätter oss på någon matta för att tänka varför vi gjorde ett omedvetet/medvetet fel? Det hade man ju aldrig gjort eller hur?

Ett barn ska få villkorslös kärlek men tar man in bestraffningar/hot så blir de ju villkor i kärleken? 

William är ju stökig busig sitter knappt still men han är ju barn? Man måste förklara konsekvenserna som blir när man slår sin lillasyster t.ex (hon blir ledsen) när man tar i sönder något (då går det inte att använda saken)

Men att bestraffa genom en time out känns otroligt fel,jag är osäker, små barn har inte konsekvenstänkande som vi vuxna och hur vet man hur barnen känner de känslomässigt? 

För mig är det ingen bra metod då jag inte tror barn lär sig något kanske för stunden men sen kommer de tillbaka igen alltså inget konsekvenstänkande..

Tänk att människor fortfarande använder "skamvrån" den förbjöds ju i skolan för läääänge sedan varför används den "hemma" av så många då? 

En psykolog har skrivit om detta man får ju nästan tårar när man läser vissa menningar 

http://detkänsligabarnet.se/2010/nackdelarna-med-time-out-av-aletha-solter-ph-d/