Fem dagar kvar.. Är det sant? Ska jag verkligen få gå på föräldraledigheten? Den som jag längtat efter, som jag blev snuvad på sist?
Försöker inse att det kommer gå.. Vår flicka ska komma till oss levande..
Men när? Ja vi får väl se :-)
Det är rätt jobbigt nu, men vill inte gnälla för mycket, är så glad över att jag faktiskt har ett livligt barn i magen..
Igår var något jag gjort så ofta plötsligt väldigt svårt, William och Anders åker ju varje helg iallafall och tänder ljus för villiot, men de senaste 6-8 veckorna har de fått åka dit själv :-( jag har väl känt att jag inte orkade, ville fokusera på lillan i magen etc..
Men igår hade jag bestämt mig jag skulle dit! Bilen kör in på kyrkogården det är då jag känner hur alla tankar, känslor allt kommer fram :-( hela jag började stor gråta.. Så jag kunde inte, kunde inte gå ut ifrån bilen.. När William och Anders kommer tillbaka igen så upprepar William säkert ett tiotal gånger "hejdå lillebror" åh blir lite tårögd när jag tänker på de nu.. Tänk att han fattar! Min lilla 2 åring...
Jag undrar varför jag kände så igår.. Märkligt..

Är på väg hem från jobb nu..