Så har jag gjort det som jag dragit ut på i flera veckor nämligen att ringa kyrkan och boka urnsättningen... Satt med telefonen i flera minuter innan jag till slut slog numret..
Så nu är det bokat fyfan va ont det gör, det kommer bli sista gången jag får hålla i honom och vara nära "kroppen"
Nu gråter jag så... Hade velat byta ut mitt liv för att han skulle fått leva...
Ibland önskar jag att någon kunde känna min smärta bara för en sekund veta hur mitt hjärta är krossat hur ont det gör... Vilken ångest man har som aldrig förstod varför jag inte kände sparkar lika ofta som första gången...
Jag drömmer fortfarande om villiot varje natt, jag tänker på honom så fort jag blundar.
Men nu ska vi få ta farväl för alltid min fina gosse... Tänk nästa vecka Skulle du bli 4 månader<3 alltid älskad alltid saknad