3 timmar kvar klockan 11 är det ultraljud... Försöker så att få en liten gnutta av hopp men det går inte:-( tror det handlar om att har man förlorat ett barn tidigare tar det lång tid innan man kan känna hopp och tro igen.. Hade riktigt svårt att sova inatt, mycket konstiga mardrömmar och en son som vaknade till några gånger. Nu ska man jobba en timme innan man tar bussen till sjukhuset, är glad att jag inte är själv där denna gången. Är så glad över att jag har Anders i mitt liv... Vi har gått igenom så mycket ihop... Vi hörs väl antagligen senare <3