Igår kväll skakade jag så rädd jag var tårarna bara sköljde över mig, så det var så jag somnade tom... Hela mitt huvud sprängs kan inte tänka på något annat tänker bara på hur jag ska ställa in mig på om de säger det ser inte bra ut.. Kan jag inte få lite av Anders positivitet? är rädd för vad som kommer händer i framtiden.. Rädd för att ja aldrig kommer vara samma människa som förr, rädd för att bli ensam kvar, hörde en klok människa som sa att hon inte bara sörjer sitt barn hon sörjer även att hon inte kommer Bli samma människa igen, tycker det passar in så bra... 5 dagar kvar nu kom snabbt nu så jag slipper känna så här... Och försöka börja njuta lite om det nu går.. Har ju lovat min Bm att inte lyssna med dopplern hela tiden det är så svårt att inte bryta det... Måste försöka kolla bakom kullen och inte bara framför den...