Denna veckan känns som en kamp mot vardagen, jag var beräknad till den 26 alltså imorgon enligt sm. Enligt första ul den 27 e och enligt rul 2 maj ( där hade han nog redan blivit "sjuk" eller moderkakan hade nog redan blivit dålig därmed blev det den 2e.

Ändå går jag och jobbar känner mig starkast och ändå den svagaste på jorden som hanterar vardagen okej ändå.
Idag blir det utvecklingssamtal om William hans favorit pedagog går i pension Gud vad han kommer sakna henne...
Vi har dessutom beslutat oss för att det blir ingen utlandssemester i juni eftersom vi inte kan ta den resan vi vill så får de bli senare eller nästa år. Istället flyr vi iväg i Norden nånstans antingen med husvagnen eller
På hotell. Hotell är ju egentligen att föredra då slipper vi tänka på något.
Måste iväg och andas lite orkar inte med denna miljön allt påminner mig om det som skulle vara så underbart istället ska man göra sista urnsättningen på sitt barn, få mer saker till minneshyllan, inte använda liggdelen till vagnen kläderna som fortfarande har prislappar på nej bort måste jag.

Time Will never heal My heart <3 alltid älskad alltid saknad