Trött är jag, ständiga tankar på allt, avundsjuka som står upp mig i halsen. Expedierade en kvinna idag, hon stod med sin bebis i en sjal babyn kan inte vara mer än några dagar gammal, då nacken fortfarande var ostabil, med tårar som brändes i ögonen, tänkte jag stilla för mig själv, det kunde varit jag som stod där, medans jag försökte le och önska trevlig dag följde jag kvinnan ut med blicken och avundsjukan gjorde sig påmind. Varför jag varför vi varför villiot? Nej mina känslor är exakt samma tyvärr fastän jag bär på ett nytt mirakel, det skulle inte bli såhär vilken olycka det blev.
Jag ska ärligt säga att jag trodde jag skulle bli lite gladare när jag blev gravid igen men jag är nog mest rädd och fortfarande bitter.
Det kommer bli ett sånt jobbigt år och jag tror många kommer bli lidande av min bitterhet och saknad över vår fina ängel.
Med detta säger jag Godnatt med tårarna brännandes i ögonen <3