Nu över till mina problem då...

När jag födde William så var det nog ja jag säger nog för jag vet inte något som gjorde så mitt luktsinne rubbades :-(  Jag har ju inte märkt av det så mycket utan man luktar ju med ögonen o smaken också och därmed har jag inte tänkt på det utan mest ja williams bajs kanske inte luktar eller jag e kanske förkyld eller de luktar kanske inte något särskilt, skulle ALDRIG kunna tänka mig att mitt luktsinne skulle försvinna inte en chans, Nu har jag tänkt på det i en månad konstant och gått och luktat på saker och äntligen tog jag tag i det, ringde vårdcentralen idag eftersom man säkert måste få en remiss till en näs-läkare om 1 MÅNAD  har de första tiden så jag kan kolla, det enda läkaren kommer göra är att titta i näsan o sen skicka en remiss eller hur? så besviken jag är för efter remissen kommer det väl säkert ta flera månader.
Det är egentligen ganska konstigt eller komiskt att jag inte tänk på det i julas o när jag lagat mat om saker o ting luktar men o andra sidan åt vi inga pepparkakor i år och jag bakade inte mycket iheller, frågan är om jag kunde känna någon lukt då eller inte jag vet liksom inte, julgranen luktade inget iallafall men o andra sidan var det en kungsgran och de luktar inte så mycket.

Jag kan tänka tillbaka till då william började på babysim i oktober, kommer ihåg att jag promt sa att de inte fanns något klor i vattnet för jag kunde inte känna någon lukt från det, medans svägerskan sa att luktar du inte luktar ju jättemycket klor om badkläderna :/ så började det då? innan? eller efter?  det e skitsamma egentligen för nu känner jag ingenting sist jag var förkyld var i slutet av november så det kan inte vara därför.

Jag har försökt att hitta information om detta och det är svårt forskarna vet inte så mycket om luktsinnet och vad jag har läst så kan man testa någon kortisionspray/tabletter och se om de hjälper och hjälper inte det får man nog aldrig tillbaka luktsinnet igen.

Jag är jättedeppig till och ifrån ibland tänker jag inte på det särskilt mycket men så vaknar man upp och tänker vilken fara det också kan vara!
Kan ju aldrig känna brandlukt, aldrig lukta om william druckit/ätit något olämpligt, aldrig lukta om det är dålig mat man har i kylen, smaken har jag ju kvar kanske inte lika stark men den finns kvar och tur är väl det !

vad jag saknar är,  matlagningsdoft, kryddofter,parfym, blomdoft,KAFFE och mycket mycket mer

finns det ens något positivt med att inte ha något luktsinne? visserligen slipper jag bajslukt i blöjor men kommer ju aldrig kanske lukta den nya bebisdoften nästa gång man får barn :-( 
kanske lika bra att skaffa körkort och bli slamsugare eller något jag lär ju inte lukta den äckliga doften ändå!